Kan du berätta om din bakgrund?
Jag har en lång och bred bakgrund som kombinerar både pedagogik och elkraftteknik. Under cirka 13 år arbetade jag som gymnasielärare inom matematik, el och energi, bland annat som programansvarig för el- och energiprogrammet. Därefter vidareutbildade jag mig till elkraftsingenjör och har nu arbetat i branschen i omkring 15 år.

Idag är jag verksam som elkraftsingenjör och utbildare, parallellt med tekniska uppdrag inom reläskyddsprovning, ställverksprovning, felsökning, montage och konstruktion. Jag arbetar även som provledare och elsäkerhetsledare och är registrerad elinstallatör med fullständig A-behörighet.

Hur bidrar den kombinationen till din roll som utbildare i programmet?
Jag tror att kombinationen av att ha arbetat praktiskt i branschen och samtidigt ha lång erfarenhet av undervisning är en stor styrka. Det gör att jag kan koppla teorin till verkliga situationer och ge deltagarna en tydligare förståelse för hur arbetet faktiskt ser ut i praktiken. Jag kan hela tiden ta med mig erfarenheter från verkliga uppdrag in i klassrummet.

Varför är behovet av servicetekniker inom elkraft så stort just nu?
Behovet är stort eftersom elkraftsanläggningar moderniseras, byggs ut och genomgår omfattande uppgraderingar. De uppdrag jag själv arbetar med exempelvis provning av mellanspänningsställverk, reläbyten, konstruktion av relä- och kontrollutrustning och arbete i stora industrimiljöer, visar tydligt hur mycket kompetens som krävs för drift, underhåll och idrifttagning.

Varför är detta programupplägg ett bra svar på det?
Eftersom den riktas direkt mot de arbetsmoment som deltagarna faktiskt kommer möta i rollen, till exempel brytarprovning, arbete med reläskydd och ställverk. Samtidigt ger den deltagarna en snabbare väg in i ett område där kompetensbehovet är stort. Upplägget gör att utbildningen kan utformas efter branschens faktiska krav, snarare än traditionella skolplaner. Det gör att arbetsgivare snabbare får tillgång till ny kompetens – och deltagarna får en stabil grund att fortsätta utvecklas från i yrkesrollen.

Vad är det viktigaste du vill att deltagarna ska ta med sig från utbildningen?
Det viktigaste är säkerhet och förståelse. Tekniken är avancerad, men utan rätt säkerhetstänk och systemförståelse fungerar det inte i praktiken. Under de åtta veckorna arbetar vi bland annat med elsäkerhet, reläskydd och skyddskonfiguration, ställverkskännedom och idrifttagning, felsökning i realistiska scenarier, samt ritningsläsning och dokumentation. Men det handlar inte bara om att veta hur man gör – utan att förstå varför. Den förståelsen är avgörande när man arbetar i samhällsviktiga anläggningar.

Hur säkerställer ni att utbildningen är verksamhetsnära?
Eftersom jag själv är aktiv i branschen utgår undervisningen från verkliga uppdrag inom industri, energibolag och större anläggningar. Övningarna speglar verkliga drifts- och felsökningssituationer, vi arbetar med samma utrustning som branschen och säkerhetsrutinerna följer samma standarder som deltagarna möter i sin första anställning.

Vilka egenskaper brukar du se hos deltagare som lyckas särskilt bra i programmet?
Programmet riktar sig till personer med elbakgrund som vill ta nästa steg i sin yrkesroll. De som lyckas bäst är ofta noggranna, tekniskt intresserade och metodiska, med ett tydligt säkerhetstänk. Det är också personer som är nyfikna på hur systemen faktiskt fungerar – inte bara hur man utför ett moment.

När deltagarna verkligen vill förstå hur systemen hänger ihop, och är beredda att kombinera teori och praktik, ser vi hur de snabbt växer in i rollen. Med de egenskaperna på plats kan de ganska snabbt ta plats i drift- och underhållsarbete i verkliga anläggningar.